Dirty old town, dirty old town!

Well at least I got a free strapband.

Ikväll anlände jag till Dublin efter antagligen sämsta dagen på hela min resa. Den började odramatiskt, åkte ut till Cliffs of Moher och busschauffören meddelade mig att jag inte skulle hinna på mitt tåg men att det fanns en buss jag kunde åka med som gick lite senare. Klipporna var majestätiska och jag som vanligtvis inte är så imponerad av såna där du-måste-gå-och-se-det-här saker så tyckte nog att det var värt att åka ut dit för att se dem. Dramat började då vi kom tillbaka till Galway och jag blir tvungen att springa till hostelet där jag glömt min telefon och kamera, och bussen ska gå inom 10 minuter. Min busschafför som jag hade haft tidigare under dagen lovar att han ska se till att Dublin-bussen väntar på mig, så jag går in och slänger in min väska i bussen och rusar sen iväg mot hostelet. Tillbaka till busstationen kommer jag lite för sent och det står inte kvar någon buss där den tidigare stod. Jag grips av mildare panik när jag inser att jag har skickat iväg min ryggsäck på en buss till Dublin som jag själv inte är med på. En man på stationen kommer fram och frågar om allt är okej, jag får ur mig några osammanhängande meningar, han ber mig lugna ner mig, varpå han ringer ett samtal och får tag på chaffören till bussen som lovar att vänta på mig utanför ett hotel. Efter en tur i en bil som tydligen var en taxi återförenas jag, ryggsäcken samt en mycket sur irländsk busschafför som inte fattade varför jag satt väskan på bussen utan mig själv. När jag två timmar senare är framme i Dublin är jag sjukt led och trött och vill bara gå hem och sova. Jag går omkring och frågar folk efter gatan där mitt hostel ska ligga och de skickar mig från den ena sidan av floden till den andra. När jag till slut kommer fram är jag så trött att jag är helt urflippad, så jag står och fånar mig i tjugo minuter med den skäggiga hostel-receptionisten och sen väl uppe på rummet blir det inte mycket bättre och då jag går ut hör jag hur brasilienaren utbrister "Wow, she is crazy!!" Haha, så denna usla dag slutade ändå bra och imorgon ska jag upptäcka Dublin som är sista stoppet på min resa. Kan inte fatta att det snart är slut, det har gått så otroligt fort!

Återförenade.

Killarney

Party in third class

Ah jag tror jag mojligtvis har haft en av mitt livs roligaste kvallar. Jag befinner mig i Galway, galet stalle! Sa mycket fest, manniskor, allt e sa feelis har. Det basta ikvall var da jag gick ut till en pub dar de spelade irlandsk musik och alla dansade. Jag hade sagt till en av personerna jag var med att jag alltid onskat att jag skulle fa vara pa en san fest som de har i titanic nere pa tredje klass dacket, mot slutet av kvallen gar den har tjejen fram till bandet och onskar den laten av bandet och jag far dansa med en snygg irlandare till exakt det soundtracket. Wow it made my night!! Irlandare ar sa fantastiska mannsikor, ak hit!! NU!

Wish I knew then, what I know now

Idag har jag cyklat och tänkt hela dagen. Killarney är vackert. Blir så sjukt taggad då jag ser sån här natur!

De fem

Här är dom, mina fem obligatoriska. Geniergeniergenier. Musik är ibland så överlägsen all mänsklig interaktion, alla försök till att uttrycka nåt. Få saker berör mig så mycket. Det är skönt att ha nåt kvar, då medan man känner att man bara trubbas av mer och mer så kan jag fortfarande bli helt överväldigad av musik. Det går fortfarande in.