Energikatastrof

Vad mycket vi bryr oss om vad andra tänker om oss. Fick just en smärre panikattack när jag greppade tanken. Har ju precis som alla andra tänkt på det och antagligen också diskuterat det tusen gånger, men inte riktigt insett allvaret. I alla generationer har väl det här varit ett ämne på dagordningen, så hur kan det komma sig att vi fortfarande är så dåliga på att genomskåda skiten? Ett väldigt intressant modernt fenomen relaterat till frågan är ju facebook som ger spelrum för att på en bredare front syssla med det här. Detta sociala näteverk hjälper oss att utvidga våra hjärnkontor med flera områden för hur man får folk att tänka eller inte tänka det man vill om en. Hjälp. Jag ser en mental bild framför mig av all energi som åker ur människor ut i tomma intet som kunde kanaliseras till något vettigt, som att uppfinna saker eller måla tavlor. Vi måste kanalisera!