"Han har ju cowboybyxor!!"

Sitter pa hostelet och ska snart borja ta mig ivag till tagstationen. Pa grund av det faktum att jag ar en skitig backpacker valde jag billigaste mojliga hostelet jag kunde hitta och hamnade inte helt ooverraskat i Londons slumomrade. Och som jag gillar det! Det kanns mer som mellanostern an Europa. Jag hade samma kansla da jag besokte Malmo forra aret. Alskar att hora gamla gubbar tala bruten engelska och salja saker billigare an de borde. Vad ar Oxfordstreet och Westminster jamtemot detta? Ibland tycker jag nog att var vasterlandska kultur ar sjukt trakig.

Igar kvall jagade jag och Olivia runt hela Notting Hill efter den blaa dorren som tydligen inte langre ar den riktiga dorren men som atminstone befinner sig pa samma plats, till slut hittade vi den. Tyvarr var Hugh Grant inte hemma sa jag fick ingen bild pa honom. Vi avslutade kvallen med hillsong young adult after party som dom hade pa en krog/bowlinghall. Det var os. Kyrkan har ar sa inspirerande! Vi dansade med en cowboy som paminde mig om nagon och som trodde att han kunde dansa. Det var roligtroligt.

Men nu ska jag sticka ner mot kusten. Hejtå

Min kära slum

Mycket engelskt

Blå dörren eller

Åka tunnelbana och fotografera ogenerat

Vy

Big Ben eller

Chinatown!

Obligatorisk

Young adult feest

Crazy Oliiiva

Han måste ha övat på det där smajlet

Cowboybyxor!!!

Utrecht

Halla far det vara sa har fint?!

Interrail: Amsterdam

And she's off. Min tre veckors tågluff har nu officiellt inletts! Min första destination var Holland och jag har nu spenderat två dagar i Amsterdam. Hittills har jag: cyklat, druckit världens äckligaste kaffe, sett flickor stå i underkläder i butiksfönster för att sälja sex, köpt en riktigt svår bok, druckit dyr öl (i Amsterdam av alla ställen!), haft en fin nattdiskussion, blivit bjuden på trerätters-middag, ännu en gång upptäckt hur mycket jag gillar holländare.

Amsterdam är en så fruktansvärt romantisk stad. Här skulle man vilja klättra ut genom fönstret på natten, åka pakethållare med någon man tycker riktigt mycket om, balansera på broräcken, dricka kaffe nere vid kanalen. Jag skulle kunna flytta hit när som helst.

Imorgon blir det Utrecht som jag antagligen kommer tycka ännu mera om. "Som Amsterdam fast utan turisterna" sägs det. Min hittills två dagar långa interrail känns ungefär som en vecka, så får se hur det känns efter 25 dagar. Det är så roligt att vara ute och resa! Jag älskar att träffa nya människor, jag älskar att ha tid att tänka, jag älskar att utmana mig själv. Ja, de här tre veckorna lever jag min dröm.

And I plan to be forgotten when I'm gone, I'll be leaving in the fall

Får man ha samma soundtrack den här hösten som man hade förra? Pratar vi Tallest Man On Earth är svaret JA.

Linje tretton nittonnittioåtta

 

Fem dagar

Nu är det nedräkning. Om fem dagar sätter jag mig på ett flyg till Bremen för att därifrån fortsätta mot Amsterdam. I ungefär en månad ska jag tåga i Holland, England och Irland. TAGGAAA

"Det gäller att aldrig glömma vem man är och vart man kommer ifrån" - Johan Persson

Ibland undrar man om det fortfarande finns människor som verkligen är beredda att riskera något för ett högre syfte? Vår generation är en generation full av bekväma latmaskar som sällan tänker mycket längre än på sig själva, och allt för ofta är det tyvärr under den kategorin man hittar sig själv också. Var håller alla självutlämnade hjältar hus? De där Moder Teresa-aktiga människorna som är beredda att göra något som går utanför det som egentligen krävs av dem.

Martin Schibbye och Johan Persson åkte till Etiopien på ett uppdrag som satte deras liv på spel. Att deras reportage aldrig blev gjort och att ingen fortfarande vet något mer om det svenska oljebolagets inblandning i övergrepp mot lokalbefolkningen i Ogaden är hemskt tråkigt, men det som hände fick istället tala för att det fortfarande finns människor som är beredda att gå långt utanför sin bekvämlighetszon för någon annans skull. De har i och med sin historia förkroppsligat en icke-tolerans mot orättvisa som krävt mod och anvarstagande. Jag hoppas att det som hänt inte ska hindra dem att fortsätta jobba vidare, 2000-talet behöver människor som dem.