What whale? The one that is trapped inside your mind and desperate to get out!

Augusti rusar fram och imorgon har jag min sista jobbdag. Har börjat förstå senaste dagarna att den här sommaren inte kommer vara förevigt, låter kanske fånigt, men jag kom liksom in i nåt slags flow och glömde bort mig totalt, men blev plötsligt påmind då människor började packa sina väskor och säga tack och adjö. Det känns sorgligt att människor åker iväg, och alltid samma visa efteråt, you don't know what you got til you're missing it a lot. Att det bara slår en så tydligt direkt. Ska livet vara så? Ska man aldrig veta vad man har? Känns lite lurigt det där. Men den här sommarens betyg på att inte ta förgivet och glömma bort sig helt blir ändå rätt högt. Jag ångrar verkligen mindre än nånsin nu och det jag ångrar ska jag ta igen imorgon. Så det så.

Och hej sommar 2012 är inte över! Än finns det dagar kvar. Let's write some history!

En av sommarens bästa kvällar såg jag ut så här.