Ta da du du ta

Sån jävla feel good nu när jag lyssnar på detta i höstmörkret. 

Okej höst vinter grått mörkt, we're gonna make it.

DANSA BONNE DANSA

Yesyesyes ska skriva här och inte låtsas om att jag inte skrivit på hundra år. Nu är det teaterfestival om bara tre dagar, och det ligger i luften! Ska bli en så himla härlig vecka, att få se vad alla har jobbat med i 6 veckor ska bli så jäkla kul. Slås av hur privilegierad jag är att få vara i den här miljön, ha alla dessa begåvade människor runt mig, WOW. Våren har varit väldigt fin och stundvis har det varit fantastiskt väder här i Gbg. Då har det varit frukost utomhus, eller nere vid vattnet, jeansshorts och hela köret. Nu regnar det mest. Men juni är på ingång och även om jag aldrig håller koll på väderstatistik så är jag rätt övertygad om att det kommer bli strålande sommarväder.

Jag har det bra. Livet är okomplicerat. Dansa Bonne Dansa.

We always dreamed about this better life, this better life

Idag bor jag på Café Zenit, sitter och analyserar ett manus, lyssnar på musik och äter goda grejer. Måste vara det bästa sättet att spendera en lördag. Innan var jag ute och vandrade i Majorna, tittade på hus och sånt. Uppskattar verkligen att upptäcka nya delar av Göteborg, den här staden är en riktig skattkista. Och tycker om när man kommer till det där lugnet, när det är roligt att bara titta på människor på spårvagnen och ett hej på gatan från en främling gör ens dag. Så skönt när man bara kan slappna av och andas i alltihopa som finns runtomkring en istället för att placera och försöka förstå allt.

Snart börjar skolan igen! Hipp hurra!

Det här repeatar jag jämt och ständigt.

Thrown right at me

Etydredovisningen är överstökad, idag har vi firat lucia, haft lärarspex och städat undan efter ett tre veckor långt projekt. Det har varit så mycket på en gång, utmanande, roligt, jobbigt, utvecklande, BRA. Nu efteråt känns det som man varit ute och sprungit i tre veckor och precis kommit över mållinjen.

Ikväll ska vi in till Göteborg och se Gbg-impro och sen gå ut nånstans. Känns så himla skönt efter att ha jobbat hårt under en längre tid att få släppa på allt.

 Jag lyssnar på mycket fin musik nu just, här är en fantastisk duett med Tallest man on earth och hans fru Amanda Hollingby Matsson.

Känn ingen sorg för mig...

Hej vänner! Här kommer en glimt ur min vardag i Göteborg.

Bild 1. Staggen - vårt eget central perk. Billig öl för wendelsbergare, snyggt, oftast fullt av teaterfolk. Bild 2. Hagabion - café, bar och bio allt i ett. Visar samhällskritisk film och ordnar ibland även andra event. Bild 4. Korsvägen - stället man hänger på då man väntar på bussen på natten.En knytpunkt för bussar och spårvagnar. Bild 6. Korridoren - vår smutsiga, galna korridor. Bra häng och hetsiga diskussioner utlovas jämt.

Good ol´Merilyn

Jag lever och mår bra. Livet rusar på och förändras hela tiden. Precis så som jag tycker om att ha det. Just nu har vi en två veckors intensiv dansperiod som sedan kommer övergå i ett tre veckors etyd-arbete, där man arbetar fram en scen tillsammans med en motspelare och två tvåor som regissörer. Ska bli så roligt och utvecklande! Att vara här är verkligen en enda lång upptäcksfärd av mig själv. Är så tacksam och glad över att få vara med om det här. Regnpromenader, korstspelskvällar, improvisationsteater-stunder, basketmatcher, kramar i korridoren, frukostar i slottet, en ny plötslig vän, genusdiskussioner, spårvagnsåk... So many good times.

Men en av de allra bästa sakerna med att gå på Wendelsberg är att man får gå på fest och klä ut sig hela tiden. Här får ni en teaser inför Hollywood festen vi ska ha på torsdag! (Och ja, jag vet att jag uppdaterar lika ofta som en kratta, ska försöka bättra mig...)

Livet på Wendelsberg

På dagarna dansar vi, spelar teater, sjunger och pluggar teaterhistoria.
Om nätterna klättrar vi på tak, leker i skogen och bygger båtar med tomtebloss som segel. Ibland har vi fest på skolan och då dansar vi järnet nyktra till baltisk folkmusik.

Folkhögskolelivet & jag were meant to be.

You jump I jump, Jack

Och allt du når med din blick från balkongen kommer någon dag att bli ditt

Since we found out that anything could happen, anything could happen, anything could happen, anything could.

Wil je zien binnenkort beste vriend!

<3

Kvällspromenader

Ni vet ibland, de där stunderna, då världen mitt i allt är annorlunda för en. Man tittar ut över ett hav, eller på fåglar som flyger över i himlen, in i en annan människas ögon och man gör en upptäckt; fy så fint. Och det man sett så många gånger är plötsligt nyfött och skört och man andas in så mycket man kan för att inte missa nåt enda. De vardagliga rörelserna har blivit till mäktiga konstverk mitt framför ens ögon. Ett knäpp i fingrarna senare är allt över. Men det är som att man för en sekund fick vara med i något större än en själv, än grus och stenar, än trevande diskussioner och makaronilåda i mikron.

Finn ett fel

Vad ser det ut som, I'm the girl from the north country

http://www.youtube.com/watch?v=CVVsEVnxcvQ

Nåt av det bästa som sänts på svt.

Sommartider hej hej!

Firade midsommar med dessa skönheter. Det kändes som en av de första riktiga sommarkvällarna. Vinterpälsen rök också i slutet av kvällen, bättre sent än aldrig. Och nu ladies & gentlemen så har jag jobbat min sista jobbdag och kan därmed meddela att jag har sommarlov, på riktigt. Happy as a clam!

Livet är inte tråkigt

Senaste tiden har varit spännande. Jag har åkt av och an till grannlandet i olika syften men för tre veckor gjorde jag min viktigaste resa och åkte till Göteborg för att söka in till Wendelsbergs folkhögskolas musikdramatiska utbildning. Under tiden i Indien hade jag bestämt mig för att söka och jag åkte bussen från Stockholm och jag var nervös som en sjundeklassare som ska börja högstadiet. Skolan ligger en liten bit utanför Göteborg och är vacker som ett slott. När jag satt där och åt frukost första morgonen kunde jag inte tänka mig att det faktiskt skulle kunna bli så att jag skulle få spendera mina kommande två år där. Vi var 85 stycken som sökte och i början av dagen fick vi nummerlappar och blev indelade i mindre grupper som vi umgicks i medan vi väntade på att få göra vårt prov. När dag etts prov, monolog och sång, var över kände jag mig så lättad, och jag kände mig som en hjälte bara över att ha vågat ställa mig där framför juryn. På kvällen skulle vi få reda på vilka som gått vidare till dag två. Jag hittade nummer 158 mitt på anslagstavlan och jag trodde inte det var sant! 40 hade gått vidare. Efter dag två med koreografi, gruppövning och egen vald sång skulle 40 bli 20. Jag åkte hem från Göteborg glad, men fortfarande väldigt osäker på om det skulle gå vägen. Tre dagar senare får jag ett lite för tjockt brev för att bara innehålla ett nej tack och det visar sig att jag blivit antagen. Då fattade jag, att allt är möjligt, om man bara vågar vara lite crazy ibland.

Så i höst blir det Göteborg!!

Det är fint med livet, att det kan överraska en så. Och som inte egentligen är tråkigt och intetsägande utan tvärtom magiskt och fullt av fest och konfetti i luften och lyktor hängande i taket.

Här är sången jag sjöng dag två.

Rembihnútur

 

Sing me something in hopelandic and I'll be just fine. 

Kanske man borde se dessa killar live i sommar. 

The one with the studsboll

Idag hittade jag en studsboll på mitt rum, och jag tänkte här ska studsas! Kvällen var gjord. Det är ju svinkul att studsa studsboll! Ända tills studsbollen gick i två delar. Buhu. Men utöver denna traumatiska incident så har jag haft en bra dag.

När jag kom hem så diskade jag och sjöng med mitt spotify library. Och blev påmind om bra stuff som människor skrivit. Vill citera Winnerbäck för att han är så jäkla klok och bra på alla sätt och vis.

Som du kanske redan sett
Första snön kom inatt
Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten.
Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört

- Lars Winnerbäck

Damien

Hej hallå fantastiska bortglömda låt.

Dagboksutdrag

Ju mera jag reser och ju mer städer jag ser desto mer tenderar allt att likna ett skämt. Har du känt så nångång? Vad är gator och hus och människor som går till jobbet? Vilket påhitt. Och så orden "London", "Paris", "Dublin". Känns som att jag inte riktigt köper det.  

Money is just a piece of paper - Lisa Miskovsky.

Nej, jag är ute efter något annat...