Ett nytt år började i förrgår, började med kaos i Fias hall, låg dubbelvikt på golvet och skrattade. Sedan sprang vi ut i tvåtusentolvnatten med raketer och folk samlade nere vid stranden och himlen var så färgsprakande, det kändes som att det var det vackraste jag sett. Ibland krävs det inte mer än fyrverkerier och fina vänner och något att skratta åt. En man hade klätt ut sig till Elvis och satt upp sin ljudanläggning på sin balkong och stod där och sjöng love me tender för en stor publik. Vi gick in till stan och kramade främlingar gott nytt år och sedan dansade vi natten lång.
Nu lyssnar jag på Markus Krunegård och han sätter ord på sånt man önskar man själv kunde. Och om jag är lite upp och ner så är det kanske precis så det är då man är tjugo och livet förändras snabbare än man hade tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar