måndag 5 mars 2012
Do you ever get the feeling that you're missing the mark
Är ute och reser runt lite i Sverige för tillfället. Vaknade upp i Växjö imorse efter en helg i Malmö. Jag har åkt tåg och sett städer susa förbi. Det är något rofyllt över det. Att bara dras med. Jag skriver texter och försöker hitta min botten... Vad det är jag vill göra. Det är väl sånt man ska tänka på nu, och tycka är lite jobbigt, och ha lite angst över. Stackars tjugoåringar. Orutinerade amatörer med hela livet framför sig. Som Laleh sjunger och alltid sjungit Vad ska det bli av mig, ja vad ska det bli av mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allt ordnar sig! Tänk att ha hela livet framför sig, fascinerande tanke! Så här tittandes i bakspegeln finns det så många vägar man kan välja under hela livet och alla blir bra på sitt sätt. Huvudsaken man bevarar livsglädjen och lekfullheten! Kram mamma <3
SvaraRaderaTack mamma, det du skrev på slutet är verkligen sant. Oavsett vilka val man gör så är det ju det viktigaste, att man fortfarande vågar fascineras av livet. Börjar tänka ords 4:23 "Framför allt du ska bevara må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet" Tack för din uppmuntran! <3
SvaraRadera