Singalongsisters

Idag gjorde vi allt rätt. Fyndade klockrent, hade picknick, åt massa choko, skrev en hitlåt och var allmänt heta och oemotståndliga. We just can't help it.

Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar

Sommaren är i full gång, svårt att fatta att det redan är juli snart. Men det här är bara början! The best is yet to come.

Om att släppa taget

Något jag funderat en hel del på senaste tiden, och egentligen hela det senaste året är fenomenet att släppa taget. Jag har varit i många diskussioner då man pratat om olika komplikationer och slutresonemanget ofta blivit att "Du måste släppa taget". Vad är själva principen kring det här? Vad händer då vi släpper taget?

I början av Bibeln så beskrivs händelsen då Abraham får i uppdrag av Gud att offra sin egen son Isak. Abraham och Sara hade minst sagt haft svårt att få barn, men Gud hade lovat dem en son och vid en ålder av typ 158+ så fick de honom också. Det är alltså den killen som Gud nu plötsligt säger att ska offras. I det här skedet skulle nog de flesta av oss balla ur. Men Abraham väljer att lita på Gud och han tar med Isak och börjar gå upp för berget, väl uppe gör han allting i ordning. Han binder till och med fast Isak och lägger honom på altaret beredd att slakta honom, då Gud precis innan griper in och och hindrar förloppet. Gud säger till honom: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens undanhållit mig din ende son." Han fortsätter "Eftersom du gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta fiendens portar. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."

Okej, så vad handlar det här om egentligen. Varför säger Gud att Abraham ska offra Isak när han egentligen inte menar det? Man kan ju fråga sig vad det skulle ha varit för skillnad ifall Abraham inte skulle ha lytt Gud, slutresultatet skulle ju ha varit det samma? Isak blev ju inte offrad. I mitt liv har jag också ibland tänkt: "men om jag ändå ska få det varför måste jag släppa taget om det?" Grejen är den: Gud var inte ute efter Isak, Gud var ute efter Abrahams hjärta. Gud är aldrig ute efter de där sakerna som vi håller så hårt i, han är ute efter våra hjärtan. Och om Abraham stannat kvar och hållit fast i Isak, så hade inget hänt i Abrahams hjärta. Men något hände då Abraham släppte taget om Isak. Och något händer då vi släpper taget om det vi älskar allra mest och litar på att Gud vet vad han håller på med. Vi tvingas att fullständigt förlita oss på Gud, ödmjuka oss inför honom och våga se över våra egna vettiga och logiska resonemang för att lita på att det som han har är bättre. Och vad blir resultatet? "I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst" Det hade aldrig blivit möjligt om Abraham inte släppt taget. Det finns så många människor som väntar på att bli välsignade på grund av att du släpper taget och ger Gud rätten att göra det han vill med det du håller i.

Jag tror att ibland så måste vi förlora allt för att vinna ännu mera. Vi måste våga släppa taget om det vi älskar allra mest för att sedan få tillbaka det. Kanske i en annan form och på ett annat sätt än innan, men alltid tusen gånger bättre än då vi höll i det själva.

Så vad är din Isak? Finns det något som du om du ska vara ärlig med dig själv har känt att Gud vill att du ska släppa taget om? Det kan vara en framtidsdröm, en talang, en pojkvän/flickvän eller en djup längtan efter något. It might be time to let go babe. Du kommer inte ångra dig.

"For the seed to give birth to life, first it must die" - Jon Foreman

Det kommer alltid vara vi, vi kommer alltid ha Paris

Jag är namnet som du har på armen

Det kommer alltid vara vi
För jag är namnet som du har på armen
Vi kommer alltid ha Paris

Lite sommar

Words can never say the way he says my name, he calls me lovely

 

Kärlek.

Du kommer födas och dö, födas igen, så länge du hör musiken

Solar på balkongen, ser på film och njuter av mitt eget sällskap idag. Idag är som det där vita rummet man vaknar upp till i en film, en stor säng med himmelssäng och vita lakan och fullt av människor med helvita kläder, där var huvudpersonen alltid plötsligt befinner sig efter klimax. Och mina tankar börjar sakta skilja sig från varandra och organisera sig på ett meningsfullt sätt. Det sker en slags skingring som gör att mitt i allt kommer jag på saker som jag inte tillåtit att cross my mind på länge. Det är färggrannt och lekfullt och bestämmer inte över mig. Och vad jag kommer fram till är, jag kan göra vad jag vill. Det är lätt att bli instängd och tråkig, när livet i själva verket inte har några gränser och jag i själva verket inte är mindre vild och vacker än vilken skogsälva i vilken saga som helst.

Det löser sig

Love

Jag + halvholländare = sant

Rätta mig om jag har fel

Är det inte precis som jorden runt solen, fötterna på marken, gravitation och sån skit. Är det inte precis så?

If your dreams don't scare you they're not big enough

På en heart & soul i vår sa Andreas att om man vill vara säker på att en dröm är från Gud så ska man fundera på om den är möjlig att genomföra. Är den det så är det högst antagligen inte en gudagiven dröm. Är den däremot omöjlig i den mån att du aldrig skulle klara av att genomföra den själv, då finns det en större risk att Gud har ett finger med i spelet. Våra drömmar kommer alltid vara totalt beroende av Guds övernaturliga ingripande, kan vi genomföra dem utan honom så är det knappast det han har kallat oss till. Gud vill alltid ha oss ett steg utanför båten. Det kan vara rätt jobbigt, men det är ju just där utanför vår bekvämlighetszon, som allt händer. "Where the magic happens" som Tobias Gard brukade kalla det. Kanske det är dags att ta ett steg ut i det okända och se om det håller?

Starships were meant to fly

ELLEN&JOSSAN reunion. Soluppgång, sova skavföttes och frukost på balkongen. <3

Slöseri och sakleteri

Sakletaren i mig vaknade då jag och Olivia vaknade upp på söndag morgon Siesta, de flesta hade dragit hem och det låg en massa kvarlämnade saker kvar över hela campingen. Mina fynd blev två par converse, ett par vita låga och ett par vita höga. Fatta lyckan då jag grävde fram lappen och såg att skorna var precis i min storlek! En annan kille gick omkring och samlade på sig allt möjligt. "Det här kan man ju sälja på e-bay". Haha. För övrigt är det helt sjukt hur folk skräpar ner efter sig, lämnar tält och sovsäckar, skor och kläder. Hur slösaktig är det okej att vara egentligen? I proportion till hur mycket pengar folk bara slänger iväg som andra människor skulle ge sin högra arm för så känns det inte på något sätt vettigt. Att det dessutom är katastrofalt för miljön med sån nedskräpning gör ju inte saken mycket bättre. INTE OKEJ. Men tack för skorna!

 

Allting är fortfarande möjligt.

Ja.

Hemma igen

Ryktena stämmer, jag är tillbaka på finländsk mark. Och det fick jag fira med de här sköningarna igår! Vi satt ute på strampen och pratade och njöt av solen. Det var början på en episk sommar. Imorgon tar jag min kappsäck och flyttar in på vörågatan med Andrea. Allting känns lite overkligt och svårt att relatera till, men tänker inte komplicera det hela mer än jag behöver, utan tänker mest bara vara glad över att vara hemma igen.

SIESTA-12