Du kommer födas och dö, födas igen, så länge du hör musiken

Solar på balkongen, ser på film och njuter av mitt eget sällskap idag. Idag är som det där vita rummet man vaknar upp till i en film, en stor säng med himmelssäng och vita lakan och fullt av människor med helvita kläder, där var huvudpersonen alltid plötsligt befinner sig efter klimax. Och mina tankar börjar sakta skilja sig från varandra och organisera sig på ett meningsfullt sätt. Det sker en slags skingring som gör att mitt i allt kommer jag på saker som jag inte tillåtit att cross my mind på länge. Det är färggrannt och lekfullt och bestämmer inte över mig. Och vad jag kommer fram till är, jag kan göra vad jag vill. Det är lätt att bli instängd och tråkig, när livet i själva verket inte har några gränser och jag i själva verket inte är mindre vild och vacker än vilken skogsälva i vilken saga som helst.