Om att släppa taget

Något jag funderat en hel del på senaste tiden, och egentligen hela det senaste året är fenomenet att släppa taget. Jag har varit i många diskussioner då man pratat om olika komplikationer och slutresonemanget ofta blivit att "Du måste släppa taget". Vad är själva principen kring det här? Vad händer då vi släpper taget?

I början av Bibeln så beskrivs händelsen då Abraham får i uppdrag av Gud att offra sin egen son Isak. Abraham och Sara hade minst sagt haft svårt att få barn, men Gud hade lovat dem en son och vid en ålder av typ 158+ så fick de honom också. Det är alltså den killen som Gud nu plötsligt säger att ska offras. I det här skedet skulle nog de flesta av oss balla ur. Men Abraham väljer att lita på Gud och han tar med Isak och börjar gå upp för berget, väl uppe gör han allting i ordning. Han binder till och med fast Isak och lägger honom på altaret beredd att slakta honom, då Gud precis innan griper in och och hindrar förloppet. Gud säger till honom: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens undanhållit mig din ende son." Han fortsätter "Eftersom du gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta fiendens portar. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."

Okej, så vad handlar det här om egentligen. Varför säger Gud att Abraham ska offra Isak när han egentligen inte menar det? Man kan ju fråga sig vad det skulle ha varit för skillnad ifall Abraham inte skulle ha lytt Gud, slutresultatet skulle ju ha varit det samma? Isak blev ju inte offrad. I mitt liv har jag också ibland tänkt: "men om jag ändå ska få det varför måste jag släppa taget om det?" Grejen är den: Gud var inte ute efter Isak, Gud var ute efter Abrahams hjärta. Gud är aldrig ute efter de där sakerna som vi håller så hårt i, han är ute efter våra hjärtan. Och om Abraham stannat kvar och hållit fast i Isak, så hade inget hänt i Abrahams hjärta. Men något hände då Abraham släppte taget om Isak. Och något händer då vi släpper taget om det vi älskar allra mest och litar på att Gud vet vad han håller på med. Vi tvingas att fullständigt förlita oss på Gud, ödmjuka oss inför honom och våga se över våra egna vettiga och logiska resonemang för att lita på att det som han har är bättre. Och vad blir resultatet? "I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst" Det hade aldrig blivit möjligt om Abraham inte släppt taget. Det finns så många människor som väntar på att bli välsignade på grund av att du släpper taget och ger Gud rätten att göra det han vill med det du håller i.

Jag tror att ibland så måste vi förlora allt för att vinna ännu mera. Vi måste våga släppa taget om det vi älskar allra mest för att sedan få tillbaka det. Kanske i en annan form och på ett annat sätt än innan, men alltid tusen gånger bättre än då vi höll i det själva.

Så vad är din Isak? Finns det något som du om du ska vara ärlig med dig själv har känt att Gud vill att du ska släppa taget om? Det kan vara en framtidsdröm, en talang, en pojkvän/flickvän eller en djup längtan efter något. It might be time to let go babe. Du kommer inte ångra dig.

"For the seed to give birth to life, first it must die" - Jon Foreman