Att må bra eller inte må bra

Jag funderar väldigt mycket på mående just nu. Jag tycker begreppet kan kännas väldigt knepigt. Jag menar när man var tonåring fanns det ju ett begrepp som hette "att må dåligt" som vissa utvalda klassades in under, "de där som mådde dåligt". Det var väldigt dramatiskt, och man skulle inte tala för högt om det. Det definierades som lite avvikande, och alla andra som inte tillhörde gruppen var sådana som "mådde bra". Vartefter åren går så märker man ju att det här kanske inte riktigt speglar verkligheten. Att alla mår dåligt och alla mår bra, att det inte är något extraordinärt att ha ångest och så vidare. Så vad är det att må bra? Och vad är det att må dåligt? Var går den gränsen? Mår vi inte alla lite bradåligt egentligen...