Rosslare 6:00

Havet var vildvackert den morgonen då jag kom i land till Irland. Det gick inga tåg förrän några timmar senare så jag gick ut till havet och promenerade längs stranden. Jag testade vågorna och såg om de skulle hinna i kapp mig om jag gick tillräckligt långt ut men jag var alltid snabbare. Det fanns ingen människa i närheten och det kändes bra att få vara ensam där. Havet lekte verkligen med mig kändes det som. När det började ljusna kom en man med sin hund gående mot mig på strandkanten, jag såg honom redan på långt avstånd. Det såg ut som att det var något han gjorde varje morgon. Vi nickade lite åt varandra när vi möttes, inget extra trevligt men lite så där "Ja hej här är du ute och går precis som jag". När klockan närmade sig nio hoppade jag på tåget till Dublin och det var det. Av någon anledning minns jag den här morgonen skarpare än många andra minnen från min resa.