Livet är magiskt ändå

För ett år sen åkte jag & Ellen iväg på interrail. Luften i Stockholm känns nu precis så som den gjorde då. Jag minns hur vi kom med viking line till hamnen, gick iväg in till gamla stan och satte oss och fikade med tjejen från Kroatien som vi träffat på båten och jag såg mig omkring och tänkte "Tänk om jag ska bo här nästa år"

Igår efter kyrkan var jag ute och promenerade, bara för att embraca Stockholm lite nu när det inte börjar vara så många dagar kvar. Älskar att se människor sitta på uteserveringar, dricka öl och röka, ha hetsiga diskussioner. Tycker om att se att det verkar finnas människor som fortfarande är hungriga på livet, och som lever det som att det är på riktigt. Som inte bara låter allting mattas av vartefter tiden sliter saker.

På toaletten på Blå Lotus har någon klottrat "Livet är magiskt ändå" Och iår har jag ibland tänkt på det. Fast magin blivit plockad i bitar, genomskådad, och man kan känna att "var det inte mer än så här?" så finns det fortfarande kvar något där bakom som inte kan förnekas, eftersom det är så påtagligt och känns av så mycket inuti en. Och jag har känt att oavsett hur tuffa vissa saker har varit, och hur mycket en del saker inte blivit som man velat så är det sant, livet är magiskt ändå.