Decemberliv

Är hemma och mår bra. Njuter av tillvaron. Äter mat, läser, träffar människor. Kom just hem från Olinska palatset där vi pratade viktiga saker, spelade plump och tyckte om varandra. Allt i sin ordning. Imorgon blir de nå härjas! Can't wait!

KAJ förgyllde min jul. Tack.

So here's my lifelong wish

Kom just hem från en hel dag på Intiman. "This is Christmas" hela dagen idag! Grymt bra. Och det allra bästa är att veta att en massa människor har fått höra om vad julen egentligen handlar om som inte skulle ha fått göra det annars. Höjdpunkten ikväll var Eric Liljeros version av Coldplay - Paradise, men det som jag sjöng på då jag gick hem på var den här.

2 dagar to go people! Vi ses snart!

Have yourself a merry little christmas

Oh the streets you're walking on a thousand houses long

Ibland känns det som att jag befinner mig i en helt annan värld. Jag önskar att jag kunde ta med mig andra dit oftare, man skulle bara vilja ropa "Hej, se på det här!" Men man kan liksom inte prata sig till det. Det fungerar på något annat sätt, men jag har inte riktigt förstått hur.

You use your heart as a weapon and it hurts like heaven

Ja, inget är riskfritt. Men har någon påstått att livet handlar om säkerhet? Vill man ta del av magin, så måste man ibland lägga ut sitt hjärta på bordet för allmän insyn. Det är blodigt och lite farligt men det är det enda sättet. Det finns inget fort som kan ta dig dit, dina fort är bara en markering på den distans som din rädsla utgör, och tar dig aldrig mer än i säkert förvar. Där bakom blir du aldrig skadad, men det är också det enda. Du är i bojor, och alla färger som du har inuti dig blir till en sepia-färgad röra utan nyanser eller kontraster, du blir otydlig, svår att urskilja. Du som är det vackraste den här världen nånsin skulle fått se, varför gömmer du dig i den här röran? Kom fram och låt det blöda lite, du kommer ut på andra sidan. Färgsprakande, oemotståndlig och oövervinnelig.

Man måste våga bli skadad, för att i slutändan få allt man önskade sig.
You use your heart as a weapon and it hurts like heaven.

Önskelista

Vintern i Stockholm är grön och regning, konstigt nog så trivs jag bra när det är så... Idag är det Lucia och det betyder att det är en vecka tills jag flyger hem! Ser jättemycket framemot det ska ni veta! Det kommer bli fest. Här är min önskelista:

1. Gå ut och dansa med all the single ladies
2. Åka på roadtrip med Daniela & Edit med massa bra musik i bilen
3. Ha reunion med Fia & Katarina och berätta hemligheter
4. Äta på calzone mitt i natten
5. Baka pepparkakor och lyssna på Charlottes julsånger
6. Klättra på tak med Ellen
7. Ragga med Julia hela nätterna
8. Träffa mina lifetjejer!
9. Se på Gilmore girls med Benjamin & Fia (Hahah)
10. Sova över hemma hos Andrea i Brändö
11. Köpa dragster på Halpa-halli
12. Leka med Barbie med Ellie, Nattie OCH Bebbe! (Obligatoriskt!)
13. Göra något mysigt med 90orna!
14. Titta på bonde söker fru eller något annat fånigt med mamma och pappa
15. Gå ut och gå i vintermörkret med mamma & Elvis
16. Härja med Jakob & Nicolina så mycket jag hinner

 Älskar er av hela mitt hjärta era fjantar!

From the rooftops I proclaim that I am yours.

Bättre än så här spenderar man inte sin kväll. Investerar för resten av mitt liv, för jag vill bara känna dig mer och bättre Gud.

So I shout out your name from the rooftops I proclaim that I am yours, I am yours.
And I place all I am into your loving hands, I am yours, I am yours.

När det inte finns mycket mer att säga än så

So what can I say, and what can I do
But offer this heart o God, completely to you.

Kalaaas!

Dedikering

Mitt soundtrack för den senaste veckan som jag vill dedikera till min bästa vän. Tack för all tid du har spenderat med mig, det har betytt så mycket för vem jag är idag. Tack för att du tror på mig då jag inte gör det själv, och för att du hela tiden tar mig längre och närmare mina drömmar. Du har visat mig att jag är tänkt för ett högre syfte och att mitt liv är en del av något större. Att få vara nära dig är det bästa jag vet, älskar hur du influerar mig med den du är och talar in tro, kärlek, hopp rakt in i benmärgen på mig. Du är det bästa jag har, älskar dig så mycket!

Brev från Pippi Långstrump

Och så började det dofta jul överallt. Grå november är inte så dystert ändå. Fast 12 miljoner kronor för julpynt var nog ändå att ta i. Men det finns väl värre saker, som vanligt. Michael Bublé sjuger julsånger och vi planerar inför skolans julfest. Mysfaktor hundra.

Jag äter gräddtårta till kvällsmat, det passar bra ihop med rostat bröd! Sen somnar jag glad för det gör man om man får äta tårta till kvällsmat och annars har haft en riktigt fin dag.

Som om det inte fanns nånting att förlora

Idag gjorde jag en ganska tokig hemlig sak. Det måste man ibland för livet blir vad man gör det till. Så sa B en sen kväll. Så står det på min vägg. Och SÅ ÄR DET.

Man måste bära en rymd på axlarna

Imorgon. Han & jag & Fialisa. Rätt så oslagbart!

Vardagligheter

Soo, denna dagen ett liv. Inte alltid lika lätt att leverera. Har svängt dygnet en aning så jag är lite felsvängd vad gäller sovtider, men ikväll är kvällen! Jag ska somna innan tolv.

Annars så har jag det bra. Har varit på evening collage ikväll, ätit mycket godis och innan det bästa pastan i Stockholm (Eller så va jag bara jättehungrig!!) med Evelina. Nu är det bara kvar att höra på bra musik och läsa lite ur min ledarskaps-bok och sedan är det slut för idag. Och sedan blir det en ny dag igen. And that's how it goes.

Vardag har det blivit av livet här nu. Det känns skönt!

We won't fade into darkness

Kom just hem ifrån ännu en ganska händelserik kväll. Jag gillar såna! Dom förgyller.
Ikväll hamnade jag på ett random födelsedagsfirande på en klubb på Stureplan, och det visade sig bli riktigt trevligt. Har dansat fötterna av mig, så det ska bli skönt att sova nu. På vägen hem så var det fest på tunnelbanan igen, Snyggaste Pappan i Stockholm stod där med sin gitarr och spelade. Folk hade satt sig ner runtomkring för att lyssna, det var nästan lite andäktigt. Mitt i allt tog en vindpust hans pengar ur gitarrfodralet och blåste ner på spåret, men han hoppade ner och och klättrade glad upp med en tjugolapp i handen. Han tittade så fint på folk, och det verkade som att det var många som kände honom. Jag tänkte att jag också skulle vilja göra så där, spela på gatan och lära känna människor.

Jag hade 28 minuter tills min tunnelbana skulle gå så jag satte mig ner på golvet bredvid en kille som också väntade, och vi satt första parkett och lyssnade tillsammans och pratade om sånt man kommer att tänka på då man väntar på sin tunnelbana mitt i natten. Det var sjukt fint på något sätt.

Kvällens soundtrack.

Soundtrack

Allt som jag är, jag ger det till dig
Förundrad av din skönhet och ditt majestät
Jag säkert vet, att mina behov
finns i din kärlek Gud, kärlek som aldrig tar slut

Tiotusen meter upp i luften ser jag allt så klart

När jag saknar så saknar jag hemligheter i trådtelefoner & sena kvällar i huset. Det var precis som att livet just hade börjat och ingen visste riktigt vad som skulle hända härnäst.

This is Neverland

En grej jag har börjar göra mycket senaste veckan är att höra på filmsoundtrack. Det började med att jag ville plugga med musik i bakgrunden, men jag har aldrig kunnat koncentrera mig om det är musik med text, så det måste vara något instrumentalt. Kom på att filmmusik ofta är det och nu är jag helt såld. Har lyssnar mest på soundtrack ur Pearl Harbour, Big Fish, Pride & Prejudice och Finding Neverland. Helt stört bra!

Livet från ett äppelträd

Vad bra allting blev mittiallt. Det är vid såna här tillfällen jag sätter på Tallest man på spotify och lägger mig på sängen och känner mig vacker och bäst i världen. Så där som man alltid borde känna. Har haft en fin dag, pluggat Ignatieff och sedan tillrett och ätit lyxmat hemma hos Eldslukaren. Vann en timme på vintertidslotteriet och åkte hem tillsammans med några monster & zombin på tunnelbanan.

Men det var något mer än det, och jag vet inte riktigt hur det gick till men kanske så här: Jag klättrade upp i ett äppelträd, såg ner över världen och tänkte att så här kunde livet alltid vara.

 

Det luktar böcker

Sitter i biblioteket och tentapluggar & äter onyttiga saker med dom här snyggingarna. En anonym av dessa två (Evelina!!) somnade just, haha. I biblioteket kan man tjuvlyssna på vad teologerna viskar om, och titta på vilken färgs strumpor de har på sig. (Killen till höger: gula. Alternativt.) Linnea ska inte gifta sig med Michael Ignatieff, säger hon. Det tänker inte jag heller, så kom igen alla singeltjejer, he is all yours.

 

Hello stranger!

Arkitekten såg inte ut som någon särskild, men knuffade man honom i axeln så kom han till liv och behövde inte vara främlingen mittemot längre. Det är så mycket roligare att vara vänner än främlingar, är det inte så? Vi behöver inte presentera oss, det säger ändå inte så mycket. Istället kan vi prata om det som faller oss in och skratta åt saker vi alla tre förstår och känna att vi hör ihop, om bara för tretton minuter. Och efter det var vi aldrig främlingar mer.

 











Minns du då vi plankade och dansade på tunnelbanan?

Because she moves in her own way

 














Det här är Ellen Modellen. Idag ska hon flyga flygplan! Yeyy

Man måste härma dom som vaknar och vet vad dom vill ha

Veckan börjar med Söndag

En ny vecka! Kan hända den blir lite epic, har det på känn.
Och det är nog bara att konstatera, söndagar har blivit en av mina nya favoritdagar.

Afterchurch igår på Bagelstreet

You and life remain beautiful

Kan inte fatta att jag ska få träffa Julle idag! Legendvarning!

And I plan to be forgotten when I'm gone

Hej världen! Det här var en ny dag med ny nåd. Det behövde jag, och det fick jag.
Skrev i min dagbok igårkväll innan jag gick och la mig "Imorgon blir det revange!" Och det blev det. This makes it jag mot jag 1-1. Det är faktiskt ofta så att man själv utgör sin största fiende...Tänk om man skulle försonas med sig själv så matchen kunde ta slut någongång och man kunde springa ut på ängen och dansa istället. Det var ju egentligen därför man var här.

Tallest man on earth - Wild hunt

Mina sista trettio dagar i livet.

Sitter på mitt rum och lyssnar på Backstreetboys som en annan femteklassare på 90-talet. Jag kommer somna så lycklig!

Har haft en skön söndag med skype på morgonen och senare kyrka på Göta Lejon. De va gött. För så säger man här. Killen som preddade var från Texas och han berättade att han gett sin församling hemma en "One month to live"-utmaning där alla skulle leva som om de bara hade en månad kvar att leva. Folk tog utmaningen på allvar och det hela resulterade i en rörelse av människor som försonades, tog initiativ, visade uppskattning och levde livet fullt ut. Han gav oss alla utmaningen, vad skulle du göra om det här var din sista månad? Hur skulle du använda din tid? Älskar när man får perspektiv på saker, och man måste tänka över vad som är värt något egentligen. Jag vill verkligen leva mitt liv så. Make it count.

Ljuvligt med ingen jacka i Oktober! Men nu smattrar regn på fönstret. Amazing, då kommer jag bara somna ännu bättre.

We just wanna make the world dance

Idag är det Fredag! Sitter i skolan och pluggar och lyssnar på Tallest man, det gör mig lycklig. Repeatrepeatrepeat. Och så ler alla åt mig när jag går över övergångsstället för de kan också höra musiken. Cause we just wanna make the world dance.

Ska ut med MR-ettorna ikväll och rädda världen. Det ska bli roligt!
Hoppas ni har en finfinfin fredag.

"Den som har ett hemligt kantarellställe har en skatt"

Jag var Alexander Supertramp!

Idag gick jag ut i naturen och låtsades att jag var Alexander Supertramp. Jag lyckades ganska bra faktiskt, förutom att jag inte blev förgiftad av någon oätlig växt och avled i en gammal övergiven van. Jag promenerade omkring bland äppel och päronträden förbi alla idylliska familjevillor. Sedan gick jag ner till judarn som är helt magisk på hösten! Älskar att promenera där, man känner sig lite magisk själv. Träffade vita hästar men inga prinsar. Och det var feelgood, för det var på riktigt. Jag var på riktigt.

Hösten och jag trivs ihop, det har vi alltid gjort.

Kom ut hit och lev innan du dör

En del saker är helt enkelt inte så viktiga, och inte värda att slösa tid på. Man kan leva ett helt liv, och kämpa och slita med saker som egentligen inte är av så stor betydelse. Jag har inte råd att låta de här sakerna svälja mig, när det finns ett liv där ute. Där är träden gröna och musiken är högljudd och vägarna är gjorda av lakan och det växer blommor i hårbotten på alla människor. Så fint det är!

"On the scale of eternity, does this really matter?"

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser

For med J till Klara imorse, och kom fram till att jag älskar blandningen av alla möjliga sorts människor som finns där. Hur de tittar på och tar i varandra, det är något särskilt. Två killar från Dream center var där och delade lite från Los Angeles. Jag blir alltid lika gripen av de här berättelserna om människor som fått en vision och sen bara förverkligat den. Ord som cause, syfte, vision gör mig helt skakis. Känns som att Gud försöker tala om något för mig.

Har för övrigt haft finaste familjen på besök i helgen och blivit lite kär i Daniel Adams-Ray. 

 




















Igår var jag högst upp, imorgon är jag nedanför
Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd
Jag vill känna mer, se mer än jag ser, något kommer brännas ned
En miljon på banken men ingenting att leva för

Andra historier del ett

På tunnelbanan till Hässelby strand är folk så där som folk är mest. En del är ungdomligt förväntansfulla, långt ifrån klara med livet. Andra är trötta och slitna och drar SL-kortet genom kortläsaren utan iver eller passion. Det har gått bra för en del av dem, för andra har det inte gått bra. Utan ord så avslöjar en person så mycket. Blick, hållning, röst, klädsel. Det berättar någonting om dem. De är resultatet av sin historia.

Jag skriver min historia just nu. Och det är det här som är mitt liv, det är det här som jag kommer minnas. I den här delen av historien har jag flyttat till Stockholm för att studera, där jag har fullt upp med min tjugoårskris, mina ideal & mina drömmar och med att växa som människa. Det här är andra historier, del ett.